Har länge tänkt göra ett nytt inlägg. Men inte haft tid att sätta mig vid datorn riktigt. Och så svårt att skriva i mobilen.
Vet inte exakt vad jag ska skriva om heller. Men lyssnade på lite Förlossningspoddar igår och idag, och kom då att tänka på att jag vill skriva av mig lite mer om förlossningen.

Jag lyssnade på ganska mycket förlossningspoddar och läste mycket om förlossningar och annat innan det var dags. Just för att det alltid är kul att höra om andras upplevelser. Det var inget som skrämde mig alls.
Jag var lugnt inställd inför förlossningen hela tiden, vilket var väldigt skönt. Även om man hörde många skräckhistorier.

Jag är väldigt nöjd över min förlossning. Jag är glad att det gick så pass snabbt.
Samtidigt som jag faktiskt tycker det är tråkigt att det gick snabbt. haha, jag vet, det låter konstigt.
Men, det är ju så ofta som folk får gå runt på sjukhuset och vänta tills de är öppna. Prova på att bada (vilket jag så gärna ville prova egentligen), gå runt och vagga, andas tillsammans med partnern osv osv.
Kan tycka att det var lite småtråkigt att missa det. Jag var ju ändå inställd på att förlossningar tar tid liksom. Och kanske om värkarna inte hade startat mitt i natten, utan på dagen istället, att det hade varit annorlunda. Men nu är det som det är, vilket jag som sagt även är glad för.
Det var skönt att det gick fort. Och om man bortser från operationen så hade jag en jäkligt bra förlossningsupplevelse. Och har mått oförskämt bra efteråt. Klart jag har varit svag i kroppen dagarna efter och så. Och jag är ju fortfarande trött, men det är ju för att det är höst, mörkt och man helt plöstligt har ett barn att ta hand om.

Men jag lider inte av något speciellt såhär i efterhand..
Jag blöder fortfarande pyttelitte, vilket är drygt. För det är så pass lite varje dag att det knappt är lönt med trosskydd, men behöver ju det ändå. och det gör att underlivet stängs inne och inte får andas, dvs kliar. Men den stora blödningen försvann ganska fort iaf. Jag tog med mig jättebindorna/blöjjorna från sjukhuset men använde nog bara en eller två hemma, sen gick jag över till vanliga typ nattbindor och vardagsbindor, för att någon vecka senare gå över till vanliga små trosskydd då. typ 12 kr på ica för ett 50pack. Jag som trodde jag skulle slänga ut massa pengar på stora jävla bindor efteråt xD
Jag är hård i magen, men det beror antagligen på järntabletterna jag käkar.

Jag hade jäkligt ont i bröstvårtorna ett tag. De var såriga och jag grät varje gång jag skulle amma. Men nu känns det bra, och vi börjar äntligen få rätt på amningen här. Vilket är sjukt skönt, för det är något jag verkligen velat få att funka.
Stress och sånt gör att amningen blir lidande oxå. Och jag känner att jag inte fått slappna av speciellt mycket efter förlossningen. Det har varit besök, iväg på grejjer, vissa kommentarer, press på en, osv osv.
men nu så!

Och första perioden hemma har liksom inte varit en dans på rosor, som kanske många tror. Den där bebisbubblan. Det har varit jättemycket känslor.

Jag har varit superkänslig. tagit åt mig av onödiga kommentarer som jag egentligen borde skita i.
Blivit irriterad på folk som ska kommentera och tycka. lägg er inte i tack, det är vårt barn, vi väljer själv.

Blivit ledsen för jag känt mig ensam i mina beslut ibland.

Känt mig otillräcklig för att diamanda ibland känns otröstlig. man försöker och försöker men ibland hjälper inget.
Men jag har oxå gråtit av glödje och kärlerk när jag tittat på Diamanda. Hon lyser upp tillvaron med sina leenden, roliga miner och henne högljuda pruttar! Och jag är så glad över henne!! <3

Så allt är verkligen upp och ner hela tiden. Men jag känner att nu börjar saker och ting komma till rätta liksom. Nu börjar man lära känna henne, och sig själv, och situationen.
Jag hoppas November blir lite lugnare. att vi kan få vara bara vi familjen ett tag. För sen blir det mycket i december igen.

Här är några bilder vi tog på Halloween :)