För precis ett år sedan stod jag där på toaletten efter morgonkissandet och hade kissat på ännu ett graviditetstest.
efter 1,5 års försökande och återkommande test utan ett extra streck så vågade jag ju inte hoppas för mycket denna gång heller. Dessutom var mensen bara typ en vecka sen, och ibland kunde jag ju inte ha mens på 3 månader och ändå inte vara gravid.
Men det kändes ändå annorlunda denna morgonen, och vi skulle på middag och fest till helgen så jag ville försäkra mig om jag kunde dricka alkohol eller inte.
Och där den morgonen så helt plötsligt dyker det upp ett streck till, väldigt snabbt på stickan.
Jag fattar ingenting först.. Inbillar jag mig??
Står bara och stirrar på den där stickan och har svårt att ta in. Känner hur jag börjar skaka, svettas och tårarna bara rinner. En halvtimme sitter jag på toaletten och bara bölar, innan jag samlat mig tillräckligt för att gå ut och berätta för Anders. Han vågade knappt tro på det heller :o Men, det var sant. Äntligen äntligen!

Nu sitter jag här ett år senare, men en snart 4 månader gammal bebis som ligger i min säng och skrattar och fiser. Hon är verkligen helt underbar, och jag är så glad att hon ville komma till oss. Eller, snarare att vi skapade just henne. Att vi två kunde skapa detta lilla under, helt ofattbart. Så mycket glädje hon kommit med till vårt liv.
varje dag vill jag gråta av lycka när jag tittar på henne. <3