Har länge velat skriva ett inlägg om amning, men inte orkat sätta mig här. men tänkte ge mig på det nu.
Varning för långt inlägg xD
Amning är alltid en het debatt bland alla.
Alla har tydligen rätt att lägga sig i andra människors sätt att mata sina barn.
Jag är för amning, all the way.
Tycker man ska få amma precis vart man vill, hur mycket man vill, och hur länge man vill.
Det finns människor som tycker sig ha rätten att säga emot det här.

-Många som tycker att det är äckligt att göra offentligt. Att du ska helst skyla dig, eller gå ifrån och göra det någon annanstans. Det finns ju alltid toaletter överallt, gå in och gör det där!
Jo tack, för alla uppskattar ju att sitta och äta på en toalett.
Jag kan verkligen INTE förstå hur någon kan tycka att amning är äckligt. På riktigt, jag kan verkligen inte sätta mig in i det.
Jag kan förstå om folk kan tycka det är lite jobbigt ibland om någon kanske har väldigt stora bröst och visar ganska mycket. För det finns människor som kan tycka sånt är lite obekvämt, och det accepterar jag. Men det finns då alternativet att faktiskt titta någon annanstans.
Jag som har ganska små bröst visar inte mer av att amma än vad jag gör när jag har vanliga kläder på mig. Ibland visar jag mer när jag är ute ;)
Alla mammor som ammar, VÅGA göra det offentligt.
Jag vet hur jobbigt det kan kännas ibland att försöka få in tutten i ungens mun medans jag försöker dölja så mycket som möjligt för att ingen annan ska ta illa upp. Vilket är så jäkla synd.. Men ju fler vi blir destu fler får helt enkelt acceptera det :)

-En annan sak många som ammar får höra är om hur mycket man ammar.
Vissa är fast i gamla rutiner och kan lätt påpeka att man ammar barnet för mycket. det ska vara var fjärde timme, för så gjorde man förr. Hallå, inte konstigt om ni hade skrikiga barn.
Om bebisen är hungrig GE den mat! Hur ofta den vill, hur länge den vill. Det är la inget konstigt eller dumt med det. tycker det är ganska så självklart. Är du aldrig lite småhungrig ibland? Tycker inte du det är jobbigt när det kurrar i magen. Just det..
Jag både ammar och flaskmatar. Så Diamanda får 3-4 ersättningsmål om dagen, och där imellan ammar jag när hon vill. Vilket kan bli jätteofta, eller mindre ofta. Hade jag helammat hade hon fått sitta fast i tutten om det hade behövts för henne..

-Och en av de största är väl att SÅ många verkar ha åsikter kring hur LÄNGE man ammar.
Jag blir så ledsen när jag läser på nätet om mammor som fått höra "Va? Ammar du fortfarande? Inte dags att sluta med det snart?" när bebisen bara är typ 6 månader. Hallå va?
Rekomendetationerna är att delamma tills de är 1-2 år, men de finns de som vill amma längre efter det. låt då dem göra det? Vad stör det dig? Det är väl fan inte ditt problem. Så tröttsamt att folk ska lägga sig i.
Jag tänker delamma Diamanda så länge vi båda tycker det känns okej. Det blri minst ett år iaf (om mjölken vill).


-Sen finns de dem som inte kan eller vill amma. Nä, då är det väl bara att acceptera det oxå. För det finns även många av dem som får höra mycket skit.

-Och vet ni hur jäkla svårt det är för vissa? Att få igång amningen, få det att funka? Det är ingen dags på rosor.
Jag grät flera gånger i början, för det gjorde så ofantligt ont i mina bröstvårtor. De var så ömma och såriga. Ibland slog jag handen i soffan för att kunna behärska mig när hon skulle suga tag. Vi har varit på extrakoller på BVC för hon gick upp dåligt i vikt när jag bara ammade. Vet ni hur dåligt jag mådde? Som inte kunde ge mitt barn vad hon behövde? Att få höra kommentarer som att "då har du inte tillräckligt med mjölk/näring" och liknande gjorde ont. Och gjorde verkligen ingenting bättre. Det var så mycket stress och ångest. Och visst, jag hade kunnat ge upp och bara ge flaska. Men jag ville inte ge upp amningen, och det var så många jobbiga beslut. För det sägs oxå att barnet kan bli tuttförvirrat om den får äta ut flaska och bröst. Att den kan rata bröstet. Förstår ni hur rädd jag var för det?
Varför kan man inte få ordentlig information om sådan på föräldragruppen innan. Det var så jäkla mycket om andningen inför förlossningen (sånt som jag knappt hann med övh ändå) och allt om amningen lät så enkelt. bebisen hittar tutten själv och sen är det fine med det, typ.

Nej, verkligen inte.. :( Jag förstår att så många "ger upp" och tror att de inte kan amma, efter bara några veckor. Det tär på psyket, och man känner sig kass. Snälla snälla vårdcentralen, ge mer och bättre info. hjälp!

-Nä, jag tycker iaf att alla ska få amma hur de vill, och ingen ska lägga sig i det övh.
Jag fick till både amning och flaskmatning, så jag kör på det viset. Både skönt och jobbigt. Klart jag hade velat helamma, för amning är egentligen det bästa. Men, Anders kan hjälpa till. jag vet hur mycket hon får i sig på ett ungefär, jag slipper jättestressen jag kände i början.
Det finns för och nackdelar med allt.
Nu är Diamanda 5 månader och det är snart dags att börja med mat. Jag vill inte stressa fram, och jag hoppas folk låter bli att lägga sig i det. Hittills har hon liksom bara smakat på rån 2 gånger.
Men hon har hela livet på sig att äta mat sen.

Det blev ett långt inlägg, men var bara tvungen att få ur mig lite.
Så ja, bara acceptera folks val. De vet nog själva vad som är bäst för just deras bebis.. :)
Dessutom är amning sjuuuukt mysigt <3

Bjuder på lite amningsbilder oxå ;) se upp för Boobs-overload, eller? ^^